Som jag skrev i förrgår så somnade Neo på typ en kvart-tjugo minuter och som natten innan så vaknade han vid ca kvart över 2 och halv 5... fast den här gången åt han redan första vaket vid kvart över 2 istället.

Nu när allt verkade gå åt rätt håll så kom bakslaget.... igår kväll var det inga större problem att lägga honom, men han vaknade redan vid ca halv tolv då jag precis somnat och sen fortgick hela natten med skrik, gråt, gnäll, matning och ingen sömn. Neo slocknade till slut vid ca kvart över 4- halv 5 och jag kunde konstigt nog efter en vaken natt inte somna på en gång. Jag slumrade till vid strax efter 5 och vaknade sen av R:s väckarklocka vid kvart i 6... fick alltså sova ca en halvtimme.

Idag har jag mer eller mindre känt mig som en zombie. Neo sov ca 1 timme mellan 9 och 10 då jag också lyckades somna i alla fall.

Så fort J kom hem från skolan åkte vi till stallet. Neo blev alldeles överlycklig av att träffa Osk och så kom en av stallkatterna och gosade också. Kan hoppas att dom timmarna i friska (kalla) luften får honom att sova bättre i natt.

Nattningen ikväll tog 10-15 minuter. Han gnällde rätt rejält i sängen så han fick komma upp i famnen, men det blev nästan värre och han såg helt slut ut. Så jag la ner honom (på magen igen) fast han var ledsen och då tystnade han. Efter lite smågnyende med "tassen" på ryggen så somnade han. Håll tummarna för att den här natten inte blir likadan som den senaste bara.

Imorrn ska vi till H-hammar till hundrastgårdar på en hundträff i ett par timmar. Ska bli riktigt kul att få se vovvarna springa av sig och leka med lite andra hundar. Får hoppas att dom inte springer över dom andra bara :)

Nu är jag för slut för att skriva mer idag.

Avslutar med lite kloka ord av Maria Montazami:

"Kärleken faller inte på trädet, utan den ska gödlas..." ;)

Tack och hej! Leverpastej

Efter de senaste veckornas nätter utan någon nämnvärd sömn så kom jag fram till att nu måste något göras.

Så i förrgår sprang jag på uttrycket TASS-metoden och blev tvungen att sätta mig vid datorn och googla lite. Hittade ganska snart några sidor där det förklarades vad det innebar och hur man gjorde.

Grundtanken med metoden är att lugna barnet och att få det "redo att somna", men att barnet sen ska somna på egen hand. Tanken med att man lägger handen (tassen) på barnet för att lugna kommer i grunden från djurvärlden där mammorna håller tassen stadigt på ungarna som en trygghet.

Här kommer stegen om det är nån mer som inte får sova och vill prova.

Alltid då barnet gråter vid nattning eller vaknar på natten följer man följande rutin:

1) Lyssna först av gråten; är där pauser? tystnar den av sig själv? Ifall gråten blir mera intensiv fortsätt till steg 2.

2) Sätt handen stadigt på magen/bröstkorgen/ryggen/sidan beroende på hur barnet sover; visa alltså att pappa/mamma är här men du skall sova nu. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund, men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar; steg 3.

3) Smek barnet med stadiga, rytmiska, lugnande rörelser. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund, men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar; steg 4.

4) Ta upp barnet i famnen och håll tight upprätt intill kroppen samt, ifall barnet är hemskt ledset, smek ryggen med stadiga, rytmiska, lugnande tag. Lägg ner i sängen genast när barnet är lugnt, men innan det har hunnit somna. Behåll handen på en stund så att barnet känner att du är där.

Ha med en snuttefilt alltid då barnet är i famnen som ni sedan sätter t.ex mot barnets kind då ni lägger ner barnet i sängen. Snuttefilten fungerar alltså som trygghetsöverförare.

För att sömnskolan skall lyckas gäller det att:

*du själv är lugn och tålmodig eftersom barnet reagerar på förälderns sinnesstämning. Den föräldern som är mest utvilad passar bäst att sköta barnets uppvak.

*Att uppfylla ömhetsbehovet dagtid ger en bra grund för god nattlig sömn. Håll barnet nära och lek lekar som innefattar mycket kroppskontakt.^

*Ifall barnet somnar t.ex under amningen, väck barnet ömt till insikten att hon/han lyfts till den egna sängen. Det är viktigt att barnet på natten vid uppvak inser att hon/han är på den trygga plats där barnet somnade.

*Barnet kan till en början reagera på sömnskolan med intensiv gråt, men klarar av de nya rutinerna när föräldrarna finns i närheten, där för att hjälpa.

*En regelbunden dagsrutin är viktig för att sömnskolan skall lyckas.

Metoden rekommenderas från 6 månader och kan användas oavsett om barnet sover på rygg, sida, mage, i egen säng eller samsover.

Sagt och gjort... jag pluggade in datorn i skrivaren och skrev ut instruktionerna eftersom jag troligtvis inte skulle komma ihåg de olika stegen och förberedde mig för en tuff kväll/natt.

Tog Neo till soffan för sista amningen innan läggdags och som han ofta gör så somnade han i min famn. Väckte honom lite försiktigt så han var medveten om att jag gick in med honom till sängen, la ner honom och han var så trött så han la ner huvet och somna om :)

Ok, så då kunde jag inte testa metoden den kvällen, men han sov ju i alla fall vilket var poängen. Han vaknade 2 gånger, vid två halv tre och sen vid ca halv fem för att komma upp och äta (troligtvis mest som vanesak för både mig och honom).

Dagen gick igår, vilket var (Neos 6 månaders dag) med babyrytmik i Surahammar och på kvällen en tripp in till Västerås för att handla lite.

Väl hemma igen så var det dags att försöka med TASSningen igen.

Den här gången somnade han inte medans han åt och behövde slappna av lite då han var övertrött. Så fort han lades ner i sängen så skrek han. Så hade honom i famnen enligt instruktionerna och när han var avslappnad försökte jag igen. Han började gny på en gång och då kom jag på att han kanske inte ville ligga på rygg, utan vände honom istället till magläge. Han ålade runt lite grann i sängen, men utan att gråta eller skrika och efter knappt 5 minuter sov han.

Den här natten vaknade han igen vid ca 2.15, men gnydde bara lite och somnade sen om igen. Sen vaknade han vid ca halv fem då jag tog över honom till sängen för att mata. När han ätit klart så la jag över honom till spjälsängen och nån minut senare så startade R:s väckarklocka och väckte honom igen, så han fick komma upp och somna sen igen efter J gått till bussen vid halv 8.

Idag var han inte alls sugen på att lägga sig, men lyckades lugna honom och även idag somnade han på mage i sin säng. Det tog kanske en kvart-tjugo minuter eller nåt. Håller tummarna för att han sover länge nu :)

To be continued...

Vad trött jag är på det här...

Blev ju ännu en bra fredagkväll... fick äta ljummen mat eftersom lillskrutt ville ha mer mat precis när den första maten landade på min tallrik (trots att han nyss ätit). När jag väl fick börja äta så var det sammtidigt som jag underhöll en halvgnällig bebis som spydde med jämna mellanrum... Lyckades överlåta den sysslan så jag fick äta upp min mat och dukade sen ut från bordet för att sen återgå till en halvgrinig bebis som skulle nattas och även äta en liten snutt till.

Tittade på min sovande bebis bredvid mig i sängen, tänkte "äntligen dags för mitt fredagsmys" och somnade sen. Vaknade ett par (typ 3) timmar senare av att sambon fråga om inte lillen skulle ligga i sin säng... Flyttade över honom till spjälsängen, såg att sambon gått och lagt sig och fick trevligt veta att klockan faktiskt var mycket och att det var dags att sova... I ren protest tänkte jag sätta mig och fredagsmysa själv i soffan nu, trots att det rent tekniskt inte längre var fredag och upptäckte att dom druckit upp all kall dricka och inte lagt in nån ny i kylen... (tackar för att jag frusit in is).

Ska väl snart in i sängen igen, fast lär väl inte ha somnat i alla fall innan han vaknar... och det är ju jag som tar alla nätter (och mornar) eftersom jag ändå är för vaken för att sova vidare om jag ska sparka upp sambon ur sängen när lillskrutt vaknar, då han inte vaknar själv av det.

Vet inte hur länge till jag orkar... har typ inte sovit en hel natt sen i början av året (eftersom jag hade såna krämpor under grav. också) och det känns som det börjar ta ut sin rätt.

Jag är snurrig i huvet nästan jämt i den mån att jag tillochfrån måste hålla i mig för att inte ramla omkull. Jag är trött och grinig mot resten av familjen (inkl hundarna), jag har ingen matlust och jag mår illa till och från de flesta dagarna.

Så, färdiggnällt... Skulle bara ta det lugnt idag bestämde jag... det började ju bra, jag och lillskrutt låg och drog oss i sängen fram till ca 9 och klev sen upp och klädde på oss... eller under blöjbytet ringde telefonen... det var dottern som ville bli hämtad från skolan då hon hade ont i magen (var på vandring från tors. morron med klassen). Det var bara att slänga på kläderna, starta tvätten som jag börjat med, slänga in mig, bebis och hundar i bilen och åka och plocka upp henne.

Väl hemma igen bestämde jag mig för att göra lite barnmatskok... vart 4 olika smaker: morot, palsternacka, morot/palsternacka, palsternacka/persiljerot. Kändes bra att åtminstone få i ordning det. Blir nog mer nu under helgen när man väl kommit igång :)

Blev en tripp till Västerås också efter sambon kommit hem... våran lilla tik hade sitt första löp så bara att åka in och köpa tikskydd åt henne (vilket vi skjutit på ett tag) och så en present åt dotterns kompis som har födelsedagsmiddag imorrn kväll. Själv ska jag på ljusparty imorrn på dagen i Sätrabrunn... hade velat hunnit med en tripp till badhuset den här helgen, men får kanske skjuta på det.

På måndag är det babysim igen, får se om vi är med hela lektionen då eller om det blir matdags igen :)

Nu vaknar lillskrutt...

Go natt!

Det är ju ett bra tag sen jag skrev sist... och med all rätt så är det en del som hänt sen sist.   

Vi bestämde oss för att det var dags att utöka vår familj och nu är det ca nio månader senare och vi har snart vår lilla bebis här. Beräknad till 28:e april, så när som helst nu får den kika ut.

Som att det inte räckte så kom vi fram till att vi skulle ta och skaffa oss en till vovve som nu är 13½ vecka och växer så det knakar.

På jobbfronten har inget ändrats direkt, förutom att jag gått hemma med grav.penning sen mitten av februari eftersom bröd/bageriet är en tung avdelning. Nu börjar det bli riktigt drygt att inte ha något att göra om dagarna och knappt kunna ta sig någonstans då det är några mil in till stan och jag knappt klarar att köra bil längre. Ska bli så skönt när den lilla kommer ut så jag får tillbaka min kropp och rörlighet igen.

För en vecka sen fyllde ettan 13 år, tiden går fort när man har roligt. Hon bor sen i höstas hos oss heltid och åker bara till sin pappa varannan helg. Hon har bytt skola så hon går här och har följaktligen fått en hel del kompisar här där vi bor också, vilket känns riktigt bra.

Orkar inte skriva så mycket mer just nu, men ska se till att uppdatera lite oftare än jag gjort innan.... om inte bebisen tar all min ork när den kommer.

Puss och kram allihopa!